Alla inlägg av bjorn@ordbehandlarna.se

Ingen gräddfil för IS-krigare (men den som kastar första stenen bör veta vad man siktar på)

Eftersom jag inte varit inblandad i några diskussioner om hur vi hanterar återvändande IS-krigare så har jag inte heller hela bakgrunden till den nyhet som far som en löpeld över landet (här finns ursprungsinslaget). Men några saker vet jag säkert:

  1. Det finns inga jobb reserverade till fd IS-krigare, inte heller finns någon särskild prioriterad kö i kommunen som gör att de skulle få företräde till annat. Hela idén om att IS-krigare skulle ha förtur till jobb är befängd, men jag har inte heller hört någon säga något sådant (i intervjun med SVT Tvärsnytt som är ursprungskällan till ”nyheten” säger Rasmus Persson ingenting om att Örebro kommun ska skapa jobb åt IS-krigare, ändå är det den vinkel som kablas ut).
  2. Alla invånare behandlas lika, vare sig kommun eller landsting/region bedömer människor utifrån vad som orsakat exemplevis psykiska problem. Vi utgår från behov.
  3. Att delta i strid i andra länder är, tyvärr, inte olagligt enligt svensk lag. Men däremot är det brottsligt att mörda och delta i exempelvis massakrer på civila, och andra folkmordsliknande brott. Och de som deltagit i sådant ska självklart dömas enligt svensk och internationell lag. Kommunen har ingen roll i att döma brottslingar eller straffa dem, det är rättssystemet som sköter det.
  4. Kommunledningen har aldrig diskuterat att skapa särskilda jobb åt fd IS-krigare, vi lägger vår kraft på att hindra att social oro uppstår och att fler förleds att delta i krig och brottsliga handlingar utomlands. Den viktigaste uppgiften är självklart att få stopp på IS härjningar och att se till så att inga fler örebroare rekryteras till vare sig strider eller stöd till IS.

Om man nu vill fundera vidare kring dessa är det väl några ytterligare frågor som väcks:

Bör man inte sträva efter återanpassning av människor som begått brottsliga eller avskyvärda handlingar?
Jo, det bör man självklart göra. Jag förespråkar en human kriminalpolitik som strävar efter att minska brottsligheten och minska lidandet genom att ge människor en chans att återanpassas. Men samtidigt ska brott straffas. Det är därför det är så klokt att ständigt påpeka att vi både ska bekämpa brott och bekämpa brottens orsaker (”tough on crime and on the causes of crime” som Tony Blair myntade). Strävan efter att straffas OCH återanpassa bör ju i så fall gälla alla, oavsett om man gjort inbrott, knarkat, krigat för vidriga terrorgrupper, deltagit i nazistisk terror eller deltagit i kriminella MC-gäng. Jag har dock svårt att se varför de som deltagit i strider för IS eller liknande terrorband skulle vara viktigare att återanpassa än andra brottslingar (jag anser att det bör vara ett brott att delta i IS verksamhet, men idag är det bara de dåd man utfört som skulle kunna bestraffas).

 

Hur kan man bäst förebygga att unga (och äldre) begår brott och vidriga handlingar?
Det är tusenkronorsfrågan. Att påstå att man har enkla svar på den är att ljuga. Det vi vet är dock att brottsligheten ökar vid social oron, när känslan av utanförskap ökar, när arbetslösheten är hög eller ökar, när skolresultaten försämras, när fattigdomen sprider sig. Allt detta motverkar vi genom att skapa jobb, förbättra skolan och mycket annat. Men det tar tid. Vi ska vara stolta över att beroendet av försörjningsstöd (socialbidrag) i Örebro minskat tack vare aktiva insatser från kommunen och vi ska glädjas åt att barnfattigdomen faktiskt minskat i Örebro. Men likväl ökar den sociala oron i många delar av Örebro. Och då ökar också problemen med brottslighet, extremism och oro. Så samtidigt som vi jobbar långsiktigt mot brottens orsaker får vi inte tveka inför att använda hårda tag mot brottsligheten och de som begår brott och tydligt visa alla andra att det finns alternativ till brott och utanförskap. Det är ett gemensamt ansvar för offentliga aktörer, företag, föreningar, likväl för oss som individer.

Den som i oförsonlighet kastar första stenen mot dem som begått brott bör fundera på hur man bidragit till att på sikt minska brottsligheten och dess orsaker. Men samtidigt måste vi som vill försöka förstå vad brottsligheten beror på inse att det långsiktiga arbetet mot brottens orsaker inte är någon som helst tröst för dem som drabbas av våld, stölder eller övergrepp.

Har du lyckats hålla ”din trottoar” gåbar de senaste dagarna?

Vår familj bor i eget hus och därmed är vi ansvariga för att hålla trottoaren framkomlig. Det är rätt ofta en hel del jobb med det, vilket alla som bor i hus (eller är fastighetsägare) kan intyga. Sanningen är ju att även om man skött sitt ansvar de senaste dagarna så har kampen varit ojämn: trots att vi skottat, saltat och försökt hålla efter trottoaren och vägen fram till dörren så har det inte gått helt och hållet. Och då pratar vi om några meter att hålla efter. Örebro kommuns snöröjare har 600 kilometer att hålla efter. Varje gång.

Det tror jag är en bra utgångspunkt för en diskussion om snöröjning och halkbekämpning i Örebro. Inte för att ursäkta brister (självklart finns det brister och massor av saker som kan göras bättre), men för att nyansera en diskussion som på sina ställen är väldigt märklig. Efter varje vinter utvärderar Tekniska förvaltningen insatserna och justerar det som inte blivit tillräckligt bra, i år använder vi till exempel mer salt efter att i många år ha ”förbjudit” det (eller åtminstone använt det väldigt väldigt sparsamt).

Och utvärdering ska självklart göras även i år. Men den utvärderingen bör handla om vad som gjorts, och med hänsyn till väder och förutsättningar. Och de senaste dagarna har varit extrema.

Det är inget typiskt vinterväder att det på drygt två dygn först snöar, därefter regnar, följt av plusgrader, följt av ny snö, följt av regn, följt av plusgrader. Med sådana förutsättningar är det väldigt väldigt svårt att bekämpa snö och halka.

Fakta är nämligen att det (som är kommunens ansvar) plogades i lördags eftermiddag för att därefter sandas. Och så har man fortsatt, men den sand som spritts ut ”försvinner” när snön smälter, och när det sedan fryser ovanpå det har ju gruset hamnat underst. Och då ska snöröjarna återigen köra 600 kilometer för att sanda igen. För dem som vill följa vad som görs (och vad som gjorts) kan man läsa mer på Örebro kommuns snödagbok: http://www.orebro.se/1460.html

Jag önskar att det fanns en enkel lösning för att slippa halka runt, men inte ens mer pengar löser problemet. Personalen på Tekniska förvaltningen sliter hårt för att hantera helt ohanterbara väderomställningar. I en diskussion på Facebook var det en örebroare som skrev följande: ”Vet att dom som jobbar med snöröjningen jobbar extremt mycket när det väl behövs. Svärsonen jobbar på tekniska förvaltningen med detta. Förutom att jobba 7-16 igår så började han att jobba 22:00 igår kväll igen, när han väl kom hem vet jag inte, brukar dock vara på morgonen när vi vanliga går till jobbet.” Och han har rätt.

Mer pengar skulle självklart kunna möjliggöra bättre snöröjning, men de senaste dagarna skulle fortfarande ha varit besvärliga även om vi avsatte mer pengar. För hur mycket mer pengar får det kosta? 10 miljoner mer? 20? 100 miljoner mer? Och om vi avsätter mer pengar; är det just för tre sådana här dagar (som ju inte inträffar varje år) som pengarna ska avsättas? Eller ska vi satsa extrapengar på att hålla efter kontinuerligt en ”normal vinter” då det faller snö hela tiden?

Om någon tycker att de avvägningarna är enkla är ni att gratulera. Jag tycker nämligen inte att det är så enkelt att göra sådana avvägningar. Att det i efterhand är lätt att peka finger och säga att ”det där gjorde ni dåligt” är en helt annan sak.

Inför varje år görs en budget för snöröjningen (cirka 20 miljoner) men när snön väl faller så slutar man inte röja när pengarna är slut. Tekniska nämnden och förvaltningen har klartecken att överskrida snöröjnings-budgeten om det behövs, snörika vintrar (som till exempel 2010) kan det därför kosta uppåt 50 miljoner. Men beredskapen är inte satt för tre extrema dagar, utan för att klara att hålla Örebro framkomligt en hel vinter.

Så om vi avsatte mer pengar till snöröjning så skulle det sannolikt vara för att exempelvis prioritera gång- och cykelvägar ännu mer och börja röja dem ännu lite tidigare. Och när det då blir några extrema dagar skulle det förmodligen finnas några personer och några maskiner ytterligare att tillgå. Men problemen skulle fortfarande vara stora. Det är helt enkelt inte möjligt att (till rimliga kostnader) undvika att det blir problem med så här snabba väderomställningar. Det går inte att på några timmar (eller ens en dag) snöröja, salta och sanda 600 kilometer väg (som kommunen har ansvar för) tillräckligt mycket för att undvika problem vid extrema omslag. Däremot skulle den kontinuerliga skötseln en ”normal vinter” kunna förbättras mycket.

Trottoarer och liknande är en egen historia. Det är alltså fastighetsägarens ansvar att sköta sin trottoar utanför sitt hus. Det gör att många av de problem som örebroarna upplever när de försöker ta sig fram till fots, faktiskt inte handlar om att kommunen brustit utan om att en (eller flera) fastighetsägare inte skött ”sin” trottoar tillräckligt bra.

När vintern är över och tekniska förvaltningen utvärderar snöröjningen och halkbekämpningen kommer de säkert hitta massor av saker som kan förbättras. Men vi kommer aldrig att ha en situation när vintern inte inneburit några problem för gående, cyklister, bussåkare eller bilister.

Och en sak är jag helt säker på: de som jobbar med snöröjningen kan dessa frågor mycket mycket bättre än jag. Sanningen är nog att de som jobbar med snöröjningen kan det bättre än 99% av dem som dessa dagar säger sig veta exakt hur allt borde gjorts.

Seminariekväll om stads- och trafikplanering

Stadsplanering och trafikplanering är utan tvekan en het fråga i Örebro nu så Tankarnas Trädgård och Socialdemokraterna i Örebro ordnar en seminariekväll om detta torsdagen den 4/12.

Här finns den presentation jag visade (med länkar till filmklipp) – men stor del av tiden ägnades åt samtal om Örebros stadsplanering och det är bara delvis dokumenterat: bilder på de lappar som sattes på kartan finns här. Mer om Örebro i framtiden finns på www.orebro2039.se.

Ur programmet:

  • Är Örebros trafik rättvis och jämlik?
  • Varför blir en del så arga när man underlättar cyklande?
  • Har breda bilfiler verkligen ett egenvärde?
  • Så här gör vi i Örebro: Trafikleder blir stadsgator!
  • Så här gör man i New York för att skapa mer stadsliv. Filminslag: fd Trafikchef i NY Janette Sadike-Khan.
  • Rättvisa, jämlikhet och trafikplanering i Bogota. Filminslag: Enrique Penalosa fd Borgmästare i Bogota.

Förutom att få en utblick från diskussioner och förändringar i andra delar av världen får man chansen att väldigt handgripligt diskutera förändringar i Örebro. Vi kommer dels att berätta mer om hur vi nu går vidare med den nya stadsdelen i Södra Ladugårdsängen och vi kommer att presentera arkitektskisser på hur Österplan (vid Coop Österplan) kan utvecklas i framtiden. Båda exemplen är helt färska och detta är en unik möjlighet för intresserade att få en mer grundlig presentation av hur Örebro planerar för en hållbar stad när vi har chansen att planera rätt från början. VI kommer också att fördjupa oss i de förändringar som planeras på exempelvis Trädgårdsgatan. Så välkommen till Kulturhuset, torsdagen den 4 december klockan 18.30!

Trafik för attraktiv stad, färre trafikskador och för att rädda miljön

Ihopsamlat om trafik i Örebro:
Varken bilhatare eller bilkramare

Trädgårdsgatan får cykelbana – Trafikprogrammet genomförs

Förbättringar för cyklande i Örebro
Trafiksystem som är hållbart OCH fungerar
Framkomligt med bil – men cyklande och bussåkande ska öka
Öppna gator och minska biltrafiken
Det är allvar – varför är en ny cykelbana så provocerande?
Om trafik- och stadsplanering
New York vågade testa – ”a total home-run”

Rätt enkelt att stänga Oskarshamn 1…

I söndags kväll avslutade jag mitt energibantarförsök och på måndagen lämnade jag in elmätarna så att nästa grupp elbantare kan ta över.

Under testperioden har jag insett några saker:

  1. Det är inte särskilt komplicerat.
  2. Det verkar nästan fånigt obetydligt.
  3. Sammanlagt blir det mycket el.

Vi har egentligen bara gjort enkla saker denna vecka. Vi har stängt av prylar när vi inte använder dem men vi har egentligen inte ändrat vårt beteende ett enda dugg på dessa dagar. Och ändå ger det resultat.

Under tiden har jag fått konstruktiva förslag från vänner på Facebook och på andra sätt. Någon har föreslagit att jag helt enkelt ska dra ut kontakterna på prylar och andra har påpekat att det finns annat än elprylar som drar mer i ett hushåll. Och allt det där är sant (återkommer till det). Men man kan vända på det: om det är så här lätt att spara el utan att anstränga sig – tänk vilket resultat vi kan få om vi anstränger oss tillsammans!

Elektriska apparater förbrukar en knapp femtedel (17%) av den el som en normalvilla förbrukar. De stora förbrukarna är tvätt och tork (ca 1000kWh); kyl, frys, sval (ca 1000kWh) och belysning (ca 1000kWh). I övrigt förbrukar disk cirka 350 kWh och matlagning cirka 800 kWh). Den totala energiförbrukningen domineras dock av uppvärmningen (ca 15 000 kWh) och varmvattnet förbrukar lika mycket som hushållselen (5000 kWh).

Så, åter till hushållselen…

Vi bor i ett relativt nybyggt hus och det gör att det är svårt att mäta elförbrukningen med hjälp av elmätare (de flesta lampor och andra elprylar är inte inkopplade via vanliga kontakter). Vi koncentrerade oss på de prylar som är inkopplade i kontakter: datorn (med kringutrustning), TV (med Apple-TV, hårddisk/DVD och dekorer), stereo (med kringutrustning: platt-TV och Apple-TV) samt ”laddstationen” där vi laddar telefoner, bärbar dator och iPads var och varannan kväll.

Under denna vecka har vi alltså inte ställt om livet, utan bara sett till att stänga av kontakterna när vi inte använder prylarna. Och besparingen verkar ju rätt futtig: totalt har vi sparat totalt 0,0296kWh per timme på de prylarna. Men på ett år går det 8760 timmar och det skulle i så fall innebära en årlig besparing på 259,3 kWh.

Och det finns 4 176 313 hushåll i Sverige. Så om vi då leker med tanken att alla de där hushållen gör samma obetydliga ansträngning som vi så blir det rätt mycket. Nu är inte jag expert på att räkna elförbrukning men såvitt jag kan räkna ut skulle det totalt innebära en elbesparing på 1082 GWh per år. Vilket är nästan exakt dubbelt så mycket som Oskarshamnsverkets kärnkraftreaktor nummer 1 producerar på ett år. Och det bara på en del av elprylarna i ett hushåll, som alltså inte ens är den största elförbrukaren i hushållet…

Så kan elbantning göra nytta? Jo.

Om jag är glad över att vi hittat en metod för att engagera fler örebroare i denna typ av frågor? Jo.

Jag är faktiskt omåttligt nöjd med att jag efter ett sommarbesök på Vattenfalls vindkraftutställning på Gotland läste mer om One Tonne Life och började diskutera en Örebro-motsvarighet med mina kamrater i kommunledningen. Några år senare blev det där det projekt som jag nu testat, månatliga utmaningar inom ramen för Klimatsmart Vardag.

Så vad säger du: ska vi alla hjälpas åt att spara el, åtminstone på de där små sakerna som vi inte ens skulle märka? Nästa steg är att lägga lite tid på att förbruka mindre varmvatten, sänka temperaturen hemma lite, släcka lamporna när vi lämnar rummet och köra torktumlaren lite mer sällan och så vidare.

Och med tanke på att Örebro kommun dessutom satsar en hel del på att bygga vindkraftverk kommer vi i så fall rätt snart nå klimatmålen om att Örebro ska sluta bidra till klimatförändringarna.

Det är väl värt en del, eller hur?

PS Om alla elbantade som vi skulle det för övrigt dessutom innebära en rejäl försäljningsökning av fjärrstyrda strömbrytare (vi använder en enkel och billig modell, köpt på Clas Ohlsson, som med en enkel knapptryckning på en sändare som vi satt vid ytterdörren stänger av de prylar som vi mätt denna vecka)…

Kan New York så kan väl Örebro…?

[REVIDERAT 10/11] Tänk på New York – vad tänker du då? Med tanke på att vi vet rätt mycket om USA och New York gissar jag att du får rätt mycket olika associationer och att de spretar rätt mycket. Om frågan avgränsas till att gälla trafik i New York, då? Min gissning är att rätt många tänker mycket trafik, massor av bilar, taxibilar överallt och flerfiliga bilgator.

Sanningen är dock att New York under några år har varit en av de mest radikala städerna i att ställa om trafikplaneringen och att använda stadens ytor till människor hellre än bilar. För säkerhets skull ska man kanske påpeka: nejdå, det handlar inte om att göra staden bilfri eller att ta bort bilarna. Det handlar bara om att göra staden mer attraktiv, mer säker och mer tillgänglig för alla.

Mest omtalat är av naturliga skäl förändringarna av Times Square, en av världens mest igenkända platser. Och kanske allra mest intressant är hur de genomförde förändringarna: de testade sig helt enkelt fram.

Eftersom de var övertygade om att förändringarna måste fungera i verkligheten så gjorde de tillfälliga omvandlingar av platser: de målade om ytorna, satte upp agränsningar och placerade ut utemöbler (de hastigt inköpta trädgårdsstolarna på Times Square blev en riktig snackis…).

Janette Sadik-Khan var chef för New York City Department of Transportation (som ansvarar för alla gator och trafiken i NY) mellan 2007 och 2013. Under de åren lyckades Janette Sadik-Khan, tillsammans med medarbetare och ledande politiker, göra New York till en stad där det faktiskt är möjligt för alla att cykla och åka buss och inte bara åka bil eller tunnelbana. Dessutom ställdes ytor i staden konsekvent om för att bli mer gångvänliga och uppmuntra stadsliv istället för att fungera som trafikleder.

Sedan jag i somras blev tipsad om Janette Sadik-Khans föreläsning på TED (15 minuter av ohejdad inspiration!) har jag sett föreläsningen oräkneliga gånger. Det är verkligen värt att titta på den!

Det Janette Sadik-Khan beskriver är inte bara hur man kan ställa om en stad till mer hållbara trafiklösningar. Tvärtom är hållbarhet, miljötänkande och minskad bilism inte alls huvudpoängen i föreläsningen (även om det var viktiga skäl bakom förändringarna). Det New York kan redovisa är istället hur otroligt lönsamma och effektiva förändringarna var.

Förändringarna var, som Sadik-Khan säger: ” a total home-run”. Tydligast är siffrorna från Times Square, där förändringarna verkligen blev både omdiskuterade och populära:

  • Skadorna på fotgängare minskade med 35%.
  • Restiderna ökade med upp tull 17%.
  • Nya attraktiva butiker öppnade.
  • Försäljningen ökade i butikerna (och därmed lönsamheten även för fastighetsägare: butikshyrorna fördubblades…)

Totalt har omkörningarna dessutom gjort att fler cyklar, att färre cyklister skadas och att bussresenärerna fått kortare restider. Att New York blivit trevligare ”på köpet” råder det nog ingen tvekan om. Eller vad sägs om dessa bilder? På ”före och efter”-bilderna kan du nog gissa vilket som är ”före” och vilket som är ”efter”…

Förutom att New York arbetat väldigt genomtänkt och utifrån kloka stadsplaneringsprinciper så är det en del som är extra utmanande och inspirerande för oss som arbetar med stadsplanering (och därmed trafikplanering): New York vågade testa. De målade om gatan och ställde ut möbler, och mätte sedan resultatet. Om resultatet blev bra permanentade man förändringarna, blev det dåligt tog man bort färgen och de tillfälliga möblerna och prövade något annat.

Så ska vi också göra! Idag berättade vi i kommunledningen (S, C, KD) hur vi vill börja genomföra det nyligen beslutade Trafikprogrammet (läs mer om det här). I ett första skede handlar det om att göra om Trädgårdsgatan och att testa ”New York-modellen” på någon utvald plats, under jubileumssommaren 2015. Det handlar alltså inte om att göra Örebros stadskärna ”bilfri”, för det är ingen bra idé (läs mer om min syn på sådana frågor, här). Men vi vill testa, precis som New York gjort, på någon eller några platser och se om det fungerar att ställa om ytor så att gående underlättas.

I februari kommer tjänstemännen att återkomma med förslag men vi tänker oss att man skulle kunna låta örebroarna avgöra vilka ytor vi ska testa på: upplägget skulle kunna lånas från Millencolin Music Prize, där örebroarna föreslår artister (i detta fall platser), som sedan sållas av en jury som utser fem finalister (i detta fall kanske det räcker med 2-3 platser) och bland dem får örebroarna rösta fram en vinnare. Om det upplägget går att använda vet vi inte idag, men vi vill hitta ett upplägg som engagerar örebroarna och ger många möjligheter att ha en åsikt (läs kommentarerna på webben efter vårt pressmeddelande idag, så förstår du att detta engagerar…).

Här kan du för övrigt läsa lite mer om vad som inspirerar Janette Sadik-Khan.

Alla bilder i detta inlägg är hämtade från Janet Sadik-Khans TED-föreläsning.

Här kan du läsa mer om hur jag ser på stadsplanering (och därmed trafikplanering):
Om Trafikprogrammet och omställning av trafiksystemet.
Mer tankar om stadsplanering och trafik.

Trädgårdsgatan får cykelbana – nu börjar Trafikprogrammet genomföras

Idag berättade vi i kommunledningen (S, C, KD) hur vi vill börja genomföra det Trafikprogram som Kommunfullmäktige beslutade om i oktober (läs mer om det här). Det handlar om förvandling av Trädgårdsgatan och om att testa att ställa om ytor för att underlätta gående och stadsliv (läs mer om inspirationen för det här). För enkelhetens skull klistrar jag in pressmeddelandet här:

Trädgårdsgatan ska byggas om till en stadsgata och göras mer tillgänglig för cyklister. Genom ombyggnaden förväntas tryggheten öka och buller och utsläpp minska. Dessutom ska ytor i staden som idag inte är tillgänglig för gående och cyklister skapas under sommaren 2015. Detta är de första konkreta åtgärderna som nu beslutas i programnämnd samhällsbyggnad utifrån det nyligen antagna Trafikprogrammet i Örebro kommun.

– Vår stad ska vara till för alla och vi ska minska vår klimatbelastning. Därför ska vi planera en stad för örebroarna, inte enbart en stad för bilarna som vi tidigare har gjort. Trädgårdsgatan ska fortfarande vara möjlig att åka bil på, men man ska köra saktare och ta hänsyn till att även cyklister ska ta sig fram, säger Björn Sundin (S) kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnad.

Skissbild Trädgårdsgatan (Örebro kommun)

Det är på programnämnd samhällsbyggnads möte den 11/11 som nämnden fattar beslut om att arbetet med att omvandla Trädgårdsgatan ska påbörjas. Man kommer även fatta beslut om att en tillfällig omprioritering av gaturummet ska ske på en plats under sommaren 2015.

– Vi vill främja ett stadsliv med gående och cyklister i centrum och därför göra tillfälliga försök med att ställa om ytor som idag domineras av bilar. Det handlar inte om ”bilfritt” utan att öka ytan för folkliv, säger Hannah Ljung (C) vice ordförande programnämnd samhällsbyggnad.

Inspirationen till att skapa ytor för folkliv kommer från New York. Där tog man en del av en bilväg och satte ut bord och stolar där människor kunde umgås. Här kan man läsa mer om New Yorks arbete.

Bild från när New York tillfälligt ställde ut trädgårdsstolar och målade om marken på Times Square.

– Vi vill undersöka om vi kan hitta någon yta att testa detta på under sommaren 2015 som en del i jubileumsfirandet. Kanske tillfällig park på halva Östra Bangatan? Kanske någonstans på Rudbecksgatan? Innan vi bestämmer ska vi ha en dialog med örebroarna som får vara med och tycka till, säger Behcet Barsom (KD) presidieledamot programnämnd samhällsbyggnad.

En snabbt växande stad som marknadsför sig

Känner du till den amerikanska staden Frisco? Inte så mycket, va? Men du har hört om den? Om du gissar: tror du att Frisco är mer känt i världen än Örebro?

Enligt Wikipedia är Frisco en ”snabbt växande stad norr om Dallas i Texas, USA. Antalet invånare 2008 var drygt 100 000. Frisco ingår i det storstadsområde som går under namnet Dallas-Fort Worth Metroplex”.

Några nyheter från deras hemsida: ”Frisco Named Best Place in Texas for Young Families – 10.07.14”, ”Dallas Cowboys team with Frisco ISD and City of Frisco to break ground on Multi-Use Event Center and new home of the Cowboys World Corporate Headquarters – 08.22.14”, ”Help Frisco plan its future through Comprehensive Plan Update – 05.19.14”. Någon reflektion?

Nuvarande befolkningssiffra för Frisco? Någon gissning?

Tydligen hade Frisco 142 990 invånare (1/10 2014). Ringer det någon klocka?

Sammanfattning: Frisco är alltså en snabbt växande stad med nära 143 000 invånare, i en storstadsregion (Dallas har 1,3 miljoner invånare), populärt bland unga familjer och populär plats för nya etableringar och besöksnäring.

Jag vet faktiskt en annan stad som stämmer in rätt bra på den beskrivningen… En svensk stad.

Så låt mig fråga några enkla frågor:

  • Hur många ”skrytnyheter” finns på www.orebro.se?
  • Har du noterat någon nyhet från Örebro kommun om att våra gröna investeringar är jätteintressanta för kapitalplacerare?
  • När hörde du senast Örebro kommun berätta om den framgångsrika besöksnäringen i Örebro (lika stor som Västerås och Linköping tillsammans)?

Jag medger att jag kanske överdriver lite, men faktiskt inte mycket. Frisco är verkligen inte en av världens mest kända städer och det är förmodligen självklart att en amerikansk stad är mer känd än en svensk (USA är så mycket större). Och visst berättar Örebro kommun om en del av de bra saker som görs.

Men när jag såg ett ”reklamreportage” om staden Frisco på flygplans-tvn, när jag var på väg från Chicago (2,8 miljoner invånare) till New York (8,5 miljoner) insåg att det är rätt stor skillnad på hur städer framställer sig själva. Och USA är speciellt, vi skulle säkert inte känna oss bekväma i deras sätt att skryta, men ärligt talat tycker jag att vi har en del att berätta för världen. Låt mig ta tre exempel:

  1. Till år 2020 kommer Örebro vara självförsörjande på förnyelsebar el (fast förmodligen når vi dit redan 2018). Malmö har samma mål, och det kan man läsa om på hemsidan go100percent.org Örebros mål framgår inte av den sidan.
  2. När Örebro i veckan ”släppte” kommunens gröna obligation (mestadels bestående av våra investeringar i vind och sol) överteckandes den på 50 minuter. Örebro är den andra kommunen som gör något sådant. Och enligt experterna gör vi det väldigt bra (bättre än den andra staden…).
  3. Örebro hör till den absoluta Sverige-toppen när det gäller bostadsbyggande (andel av befolkningen, fast i absoluta tal faktiskt ibland i ”Stockholmsklass”).

Jag har gnällt på detta länge nog. Under kommande fyra år ska jag verkligen lägga kraft på att ändra Örebro kommuns policy på detta område och redan i kommunens kommande ”budget” kommer det att finnas en tydligare ambition beskriven (”budgeten” heter ”Övergripande strategier och budget” – Örebro kommuns viktigaste styrdokument).

Jag tycker att det borde vara självklart för en organisation som Örebro att lägga kraft på att berätta för både medborgarna och för icke-örebroare om vad vi gör (en del av de där icke-örebroarna kan ju tänkas vara beredda att bli örebroare eller att investera sina pengar i Örebro…). Med tanke på att det är skattebetalarna som betalar kommunens verksamhet är det, enligt mig, självklart att vi ska berätta även om de bra saker vi gör. För att detta ska bli annorlunda krävs tydliga mål i budgethandlingar och liknande men det krävs också ett ändrat synsätt i den kommunala organisationen.

Jag vet inte om Frisco är mer känt än Örebro. Och jämförelsen är egentligen inte särskilt relevant. Det rimliga målet är mycket enklare än så: att örebroarna ska veta vad deras skattepengar gör för nytta och att Örebro ska bli känt även i Sverige (och i världen) för det vi gör bra. Och det är väl inte orimligt?

Här kan du läsa mer om Frisco: http://friscotexas.gov

Två dygn som rivstartar denna mandatperiod (fortsatt förtroende och antagen Trafikplan)

När Kommunfullmäktige före lunch idag antog Örebros nya ambitiösa Trafikprogram var det för mig kulmen på två dygn som verkligen rivstartat denna mandatperiod efter valet. I måndags kväll valdes jag som kommunalråd för socialdemokraterna (med ansvar för samhällsbyggnadsområdet), vilket Kommunstyrelsen fastställde igår och idag valdes den nya Kommunstyrelsen. Men viktigast av allt var att Kommunfullmäktige idag antog ett nytt och radikalt Trafikprogram som kommer att fungera som paraply för vårt ambitiösa arbete med att ställa om trafiken i Örebro så att vi tar vårt ansvar för miljö, klimat och trafiksäkerhet samtidigt som vi gör Örebro mer attraktivt (och mer rättvist). Mer om det längre ner.

På Kommunfullmäktige idag fattades också beslutet om att förvärva marken runt Myrö i en jättelik affär (läs mer här). Den affären kommer vara otroligt viktig på lång sikt – om 50-100 år kommer Örebro ha växt dit ut (företagsetableringar längs motorvägen kommer ske snabbare, ElektroSkandia redan om något år). Jag påpekade, när jag inledde ärendet, att det är de långa perspektiven som gäller: 1936 köpte Örebro kommun marken där Sörbyängen idag växer fram – 80 år senare kommer området (nästan) vara färdigt. Och då pratar vi om ett område 3 km från Slottet. På samma sätt ska vi idag vara glada att kommunen köpte Ladugårdsängen 1966 – ett område som 50 år senare i stort sett kommer vara ”färdigbyggt”. Men så långa processer handlar det om – och att kommunen köper marken säkrar Örebros fortsatta växande, underlättar processerna för byggare i Örebro och gör att byggandet både kan komma igång snabbare och bli billigare än om vi lät ”marknaden” sitta på markreserven.

Därför var förvärvet av marken runt Myrö så viktigt. Medan markförvärvet i första hand var viktigt på lång sikt var antagandet av Trafikprogrammet mer omedelbart avgörande. Det är här och nu och snabbt som vi måste stoppa klimatförändringarna.

I det Trafikprogram vi idag antog sätter vi höga mål, vilka kommer kräva stora förändringar och stora åtaganden (här finns hela dokumentet, med ändringar markerade: Trafikprogram för Örebro kommun med beslutade ändringar). Trafikprogrammet har två målsättningar:

  1. Av det totala antalet resor i Örebro kommun ska andelen gång, cykel och kollektivtrafik utgöra 60 procent år 2020 (andelen var 44 procent år 2011). Den totala mängden fossilbränsledriven biltrafik ska minska i absoluta tal fram till 2020.
  2. Inom Örebro tätort är målet att det ska ta maximalt dubbelt så lång tid att ta buss jämfört med bil, och maximalt 1,5 gång så lång tid att cykla jämfört med bil.

Det ska ske genom en genomtänkt stadsplanering (den klassiska rutnätsstrukturen i staden ska vara vägledande), genom satsningar på nya cykelstråk, genom att vi skapar busskörfält och prioriterar bussarna vid trafiksignalerna. Några citat ur Trafikprogrammet som visar på inriktningen:  ”rationellt att resa på ett hållbart sätt”, ”attraktivitet, tillgänglighet, framkomlighet och säkerhet för gående, cyklister och kollektivtrafikanter”, ”biltransporter ska dock, så ofta som är praktiskt möjligt, ske i låg hastighet och på gåendes och cyklisters villkor.”

Processen runt Trafikprogrammet har varit omfattande, den dialog som Örebro kommun genomförde våren 2013 var sannolikt den bredaste dialog som genomförts i trafikfrågor i någon kommun i landet: antalet svar var enormt (2800 svar!). Läs mer om den här!

Trafikprogrammet är kortfattat och fungerar som ett paraply till andra viktiga strategidokument (parkeringsriktlinjer, cykelnätsplan och så vidare). På de få sidorna ryms dock ett antal viktiga principer, som på sätt och vis innebär perspektivskiften:

  • Stadsplanera – inte trafikplanera. Trafiken är en del av stadsplaneringen, gator och annat bidrar till hur staden uppfattas. Gatorna har alltså ett större syfte än att transportera bilar snabbt och enkelt, som annars oftast är fokus (till exempel i statens målsättningar…).
  • Trafik är människor – inte fordon. Det viktiga är att människor kan röra sig, men ”rörlighet och framkomlighet är inga självändamål, det viktiga är en god tillgång till det man behöver”.
  • Örebro växer, prioritera utrymmessnåla trafikslag. Det innebär i korthet: gång, cykel och buss går före bil.
  • Attraktiv kommun och stadskärna. Vi vet att en stad som uppmuntrar gående (och cyklande) är attraktiv, det innebär inte att vi ska stoppa bilarna, men bilarna ska anpassa sig till gående och cyklister – inte tvärtom.
  • Viljeinriktning – inte prognoser. Detta är radikalt! Statens planering är prognosstyrd, varje år berättar Trafikverket om hur mycket ny motorväg det behövs, eftersom biltrafiken beräknas öka. Vi säger istället: ”Planeringen ska istället inriktas på att nå målsättningar och ställningstagande i trafikprogram och översiktsplan. Det medför att större tonvikt och hänsyn måste tas till de hållbara transportslagen gång, cykel och kollektivtrafik.
  • Hållbar utveckling och barnperspektivet. Dels att minska vår negativa miljöpåverkan, men även att minska de sociala spänningarna i samhället: ”Det kan till exempel ske genom att bygga ihop staden och öka rörligheten mellan stadens delar. Planeringen ska också ta hänsyn till skillnader i rörelsemönster mellan kvinnor och män, med målet att uppnå ett jämställt transportsystem.” Dessutom ska barnen prioriteras – det ska vara möjligt att bo var som helst som barnfamilj och barn ska kunna ta sig fram i staden.
  • Teknikoptimism. Dels måste bilarnas drivmedel bli bättre, men dessutom måste vi pröva nya metoder för människor och gods att förflytta sig: ”Vi ska stimulera användningen av klimatsmarta och effektiva persontransporter i form av till exempel spårtaxi och/eller mer effektiva kollektivtrafiksystem.”

I talarstolen påpekade jag dock att det inte bara handlar om vilka beslut vi fattar politiskt: ”I slutänden handlar det om vilka val vi alla – var och en – gör: när vi står i hallen på morgonen, tar på oss jackan och skorna och ger oss iväg till jobbet: vad väljer vi då? bilen som för många står så bekvämt där utanför dörren, bussen som kräver att vi går till busshållplatsen några hundra meter bort? eller cykeln som kräver ansträngning (men ger oss bättre hälsa och sparar pengar)?”

Idag la vi grunden för att skapa bättre förutsättningar för alla örebroare att göra rätt val.

Varför sätter vi upp dessa ambitiösa mål? Det handlar helt enkelt om rätt stora frågor:

  • Rädda världen. Klimatförändringarna är på allvar, vi har ett ansvar för att vända utvecklingen.
  • Rädda människoliv. Trafiken måste bli säkrare, och då måste bilarna köra långsammare.
  • Trevligare Örebro. Örebro blir trevligare om bilarna inte får dominera lika mycket. Bilen behövs, men ska inte behövas lika ofta: i de flesta fall ska vi inte behöva ta bilen.
  • Rättvisare Örebro. Som Enrique Penalosa (fd borgmästare i Bogota, Colombia) sagt: ”Den som färdas på en 30-dollarscykel är lika mycket värd som den som åker i en bil för 
30 000 dollar.”

Här har jag tidigare utvecklat mer tankar om stads- och trafikplanering.

Intensiv och framgångsrik Austin-resa är bara första steget

For austinites and other people looking for presentations and more information about Örebro and the environment: please got to this page (in english with plenty of links…)

Innan jag åkte iväg till Austin, Texas skrev jag att denna resa: ”kan bli den mest utmanande och framgångsrika tjänsteresa jag någonsin åkt på. Eller så blir det ”bara” en intressant och lärorik resa där jag får förmånen att skryta om Örebros framgångsrika arbete när det gäller miljö, energi, klimat och natur…”. Jag överdriver verkligen inte om jag påstår att det blev både och. Seminarierna på SXSW ECO höll också överlag en hög klass (referat om dem nedan).

Vi har mycket att lära av Austin, men vi har också mycket att berätta om vad vi gör framgångsrikt. Det jag framförallt presenterat denna vecka har handlat om naturvård, vindkraftsatsning, energisparande, trafikplanering och stadsplanering. (Se länken ovan för de presentationer och de fakta jag pratat om (och i vissa fall visat), materialen är på engelska).

Jag har träffat en otrolig mängd personer som är intressanta för Örebro att ha kontakter med. De flesta av dessa möten har skett mer eller mindre oplanerat, eller som min vägledare Bijoy Goswami kallade det: ”the southby way” (Festivalen South By Southwest, SXSW, kallas i dagligt tal ”South by”). För det är precis som Johannes Nilsson och Anders Damberg (männen bakom Live At Heart) påpekat innan: kontakterna skapas på plats, genom att en person man träffar introducerar en till en annan eller att man stöter på en person på gatan, på väg till något helt annat. Det är ”the southby way”: man planerar en massa, men det allra mesta blir helt annorlunda. Men oftast mycket bättre.

Och eftersom USA inte direkt är känt för att uppmuntra ödmjukhet och blygsamhet så måste jag också påpeka att jag faktiskt gjort ett väldigt bra jobb… Genom att ligga på, presentera mig och Örebro för främlingar på mingel och fester och genom att vara lite halvfräck och föreslå möten för personer som inte riktigt förstår varför de ska träffa just mig har jag många kontakter, idéer och uppslag med mig hem.

Men det är ett faktum att resan inte skulle varit möjlig utan tips och kontakter förmedlade av Anders och Johannes. Och utan Bijoy Goswami hade mina dagar inte blivit lika framgångsrika. De som träffat Bijoy vet att jag inte överdriver om jag beskriver honom som en ständigt leende, glädjespridande evangelist i engagemang. En av de austoniter jag träffade beskrev honom som ”Austins inofficiella borgmästare” och det är verkligen otroligt hur många som känner Bijoy – Austin är trots allt en miljonstad.

Utan Bijoy hade jag inte vetat att den person vi träffade på väg till konferensens efterfest på tisdagen jobbade med att hålla ihop ett nätverk för städer som ligger långt framme i klimat och miljöfrågor (honom ska jag följa upp kontakten med, klart att Örebro ska vara en av de städerna…). Inte heller hade jag blivit presenterad för den högste ansvarige för interaktivitets-delen på SXSW-festivalen (numera den största delen) som jag också fick chansen att beskriva Örebros ambitioner för. Och det var självklart Bijoy som introducerade mig för Grover Bynum som på 45 minuter vräkte ur sig en rad förslag på vad som borde göras och lovade att själv ta initiativet och föreslå samarbeten mellan Örebro och SXSW.

Men den blivande toppolitikern (?) Brigid Shea (val i november, Shea är demokratisk kandidat i en av Austins stadsdelar) hade jag inte träffat om inte jag själv tagit initiativet. Brigid Shea är tydligt profilerad i miljö- och naturfrågor och känd för sin kamp för att rädda ett naturområde. Shea är en av alla som blivit imponerade av Örebros arbete med naturvård – med Rynningeviken som ”our proudest example”.

Några ord om Rynningevikens betydelse i hela detta: Att Bijoy (och andra som besökt Örebro) blivit fascinerade av omvandlingen av den gamla soptippen till ett fantastiskt naturreservat är inte så konstigt. Men tack vare att de blivit så imponerade så har berättelsen spridit sig, och när Bijoy i september träffade Mats Rosenberg som kunde ge hela berättelsen förstärktes detta ytterligare. Ovanpå detta så gjorde Atlas Copco (med hjälp av Soul och Richard Kennet) en vacker film (6 minuter lång) om ”The amazing transformation of Rynningeviken”. Den filmen hade många i Austin redan sett (den finns på YouTube och Bijoy, jag och många andra hade länkat den i förväg). Men DVDn med filmen var också ett av de mest fantastiska visitkort jag någonsin haft: jag lämnade över denna snyggt designade DVD i vilken jag lagt i material om våra planer för ett internationellt center för landskapsrestaurering och länkar till mer information om andra delar av Örebros arbete med miljö, natur och klimat.

De personer jag träffat kan bli avgörande på ett antal områden:

1. Ambitionen bör vara att Örebro ska presentera åtminstone arbetet med naturvård och naturreservat, med Rynningeviken som lysande exempel, på nästa års SXSW ECO. Det är ingen tvekan om att många skulle vilja höra det. Egentligen skulle vi faktiskt kunna varit med på rätt många av årets seminarier och tillföra goda exempel på områden som diskuterades, men man ska väl inte överdriva ambitionsnivån…

2. Vi kan stärka Live At Heart genom att utöka samarbetet med SXSW. Möten med personer på ledande positioner inom SXSW-organisationen kan underlätta det, liksom att vi nu börjat bygga en mer officiell relation, tillsammans med de personkontakter som redan finns mellan Örebro och Austin. Det skulle kunna handla om medverkan på seminarier eller annat.

3. Vi kan stärka Live At Heart genom att lägga till en ny del: Live At Heart ECO. I samband med Live At Heart (kanske någon dag innan?) skulle Örebro kunna ordna en miljö/klimat/ekologi-konferens med internationell medverkan i både paneler och bland deltagarna. Genom kontakterna med SXSW och Austin kan det förmodligen underlättas. Att Örebro har mycket att berätta om råder ingen tvekan om, men vi skulle på det sättet också kunna knyta till oss ännu mer kunskap på området (samtidigt som vi marknadsför Örebro). Detta är självklart också bra för tillväxten – fler människor som konfererar i Örebro skapar fler jobb.

4. Vi kan utveckla vårt arbete med naturvård, naturturism och med naturskolan genom kontakter i Austin (och i USA). Raden är lång av imponerade amerikaner som efter denna vecka (och några av dem sedan tidigare) vill veta mer om hur Örebro gör och gjort när det gäller investeringar i naturvård och för att göra naturområden mer tillgängliga. Men det är fullkomligt självklart att vi har mycket att lära av de amerikanske städer och organisationer som jobbar mycket med dessa frågor. Ett antal av de personer jag träffat är värda att följa upp av det skälet, och kan framöver göra Örebro ännu bättre.

5. Vi kan marknadsföra Örebro mer som den föregångare vi är inom klimatarbete, miljö och naturvård. Jag träffade ett antal journalister som på olika sätt bevakar miljöfrågor och som nu fått en första presentation av vad Örebro gör – men som självklart bör komma till Örebro och göra reportage…

6. Örebro bör sträva efter ett mer organiserat samarbete med City of Austin. Austin är inte bara en av USAs mest kreativa städer utan också den amerikanska stad med den kraftigaste jobbtillväxten. Man har också höga ambitioner i hållbarhetsfrågor. Vår förhoppning är att öppna för ett samarbete som både gynnar enskilda företag i Örebro och som ger Örebro extra skjuts framåt. Avfallshantering (sopsortering och återvinning, till exempel) är ett område som Austin är intresserade av, liksom hållbar trafikplanering och arbetet med att öka cyklandet. Här är kontakterna med City of Austin självklart avgörande och det visade sig att vi kanske redan kan tänkas ha något att bygga på: när Austin bygger upp en ”företagsby” för återvinning och avfallshantering vill de ha fler företag. I Örebro råkar det ju finnas några företag som jobbar med just sånt.

Lite mer om några av det trettiotal personer jag presenterat Örebro för och diskuterat möjliga samarbeten:

• Måndagens träff och middagsutflykt med Ron Suman, en av ”höjdarna” inom SXSW, var inte bara otroligt trevlig utan också väldigt nyttig för flera av punkterna ovan. Ron har jobbat med musikfestivalen nästan sedan den startade (den har funnits i 29 år), och är numera ansvarig för försäljning och marknadsföring. Det var många timmars intressanta samtal om hur de byggt upp festivalen, vad som väntar Live At Heart, vilka problem SXSW står inför (t ex 40 000 besökare på tusentals arrangemang under en vecka, där många förväntar sig att de ska kunna få plats på allt…), om Austin och Örebro, om miljöarbete och om hur de byggt upp ”systerfestivalerna” (SXSW ECO; en om utbildning och en om entreprenörskap, SXSW V2V i Las Vegas). Det är samtal som vi kommer ha mycket nytta av (och som dessutom var väldigt trevligt – inramningen var SXSW ECOs välkomst-middag på en farm i Austins utkant). Ron introducerade mig också för projektledaren för SXSW ECO (som kom ihåg att jag skickat in ett förslag på ett seminarium…). Vi skulle ha fortsatt kontakt.

• Söndagskvällens samtal med Steve Golab, som nu efter 20 år som entreprenör inom massor av olika verksamheter, bestämt sig för att ”börja om” och fundera på vad han ska göra med resten av sitt liv. De som träffat Steve (han var i Örebro under Live At Heart) vet att han är en tänkare som vill engagera sig för utveckling och gemenskapande i sin stad – och som funderat en del på hur Örebro kan komma vidare och skapa starkare nätverkande och mer ansvarstagande för staden. Hans resonemang om att få fler att inte definiera sin verksamhet som ”for profit” utan ”for progress” är värt att fundera vidare på…

• Samtalet (och det inledande mailandet) med Bert Haskell och Ellen Struck på Pecan Street Research Institute var intressant, men framförallt visade det på hur viktigt det är att söka inspiration och kontakter på andra ställen i världen. Eftersom ÖBO redan idag är otroligt långt framme när det gäller energieffektivisering och systematiskt arbete med att minska förbrukning i bostäder och lokaler är det självklart av intresse att ÖBOs arbete marknadsförs till andra. Men just för att ÖBO kommit så långt blir det också intressant att ta del av vad andra spjutspetsprojekt gör. Pecan Street jobbar bland annat med stadsdelen Mueller (blandad stadsdel som växer fram där den gamla flygplatsen låg) (läs mer här) och de resultat de får där och på andra ställen kan ÖBO ha nytta av i sitt arbete. På samma sätt kan det vara av intresse för arbetet med vindkraft och sol i Örebro.

Under själva konferensen (SXSW ECO) hann jag självklart med ett antal seminarier. De mest intressanta var:

• The Power of Positive: Stories of Grassroots Change: Å ena sidan måste vi öka medvetenheten om klimathotet, men å andra sidan, påpekar Sylvia Rowley, visar forskning att många människor tenderar att (oftast omedvetet) välja att ifrågasätta hotet hellre än att ifrågasätta sitt sätt stt leva. Ett sätt att hantera det är engagerande och personliga filmer om människor som gör insatser för miljön. Neil Cairns påpekar: för det första handlar det alltid om lokalt engagemang, för det andra handlar det alltid om innovation, och då kommer ofta någon snart att se ett sätt att tjäna pengar på lösningen. Ett exempel visas av Russell Beard, som visar ett filmklipp om ett företag i New York som återvinner fett som används till biodiesel och till glycerin…

• Patterns of Biophilic Design: Vi mår bättre om vi upplever naturen, ser natur eller ser mönster ur naturen. Det är det ‘biophilic design’ handlar om (spännande svenska arkitekter på området är http://www.urbio.se som jobbar med ‘biofil stadsutveckling’). Det är ett skäl till att vi i Örebro satsar pengar på Microparker och ett viktigt skäl till att grönskan är så viktig – i alla delar av staden. Bill Browning berättade om ett försök där man flyttade skrivborden på en arbetsplats så att alla såg ut genom fönstren, ut på natur. Att möblera om resulterade i 299% avkastning på investeringen (investeingen var ju dock rätt liten, några timmars ommöblering är ju inte så dyrt…). Men poängen är att det är lönsamt att ta vara på det naturen gjort att vi gillar: därför är ‘grönska’ (det handlar inte bara om träd och grönska, det handlar om djur,vatten, mönster ur naturen o s v),viktigt för produktivitet, för tillfrisknande. Bra exempel: Paley park in new York, liten park mellan hus med ‘Vattenvägg’.

• Activating Digital Communities to Drive Change: Det har hänt otroligt mycket på bara tio år, påpekar Andrew Paryzer från Blue State Digital (världens skickligaste digitala ‘kampanjmakare’, bl a bakom Obamas kampanj). Genom den Facebook-kopplade app de gjorde 2012 nådde de 1 miljon väljare som i sin tur nådde uppåt 100 miljoner väljare, som de påminde om att gå och rösta. Chris Thomas från The Sierra Club (kunder hos BSD) påminner om att det centrala är att orkestrera kanalerna: social media, events, direktbrev, e-mail osv. Genom sina kanaler fick de ut uppåt 100 000 personer på gatorna i The Climate March i september. Så tänk om vi kunde använda sådan kunskap riktigt effektivt i klimatarbetet? Tänk om vi kunde utöka ‘Klimatsmart Vardag’ både i antal och i metoder/kanaler? Tänk 1000 örebroare som deltar, och raskt kommer varenda örebroare att få ta del av deras insatser/ansträngningar dagligen. Ungefär som vi tänkte från början kring ‘Klimatsmart vardag’ (det vi kallade ‘Klimatfamiljer’)”.

• Breaking Down Barriers, Creating Access to Nature: ‘Om politiker säger att det inte behövs pengar för att ge fler tillgång till natur, så gömmer de pengarna för något annat’ – George Bristol skräder inte orden. George och Jennifer Bristol berättade om arbetet för att fler barn och unga i Texas ska få komma ut i naturen, hur viktigt det är för integration, för välmående och för städers utveckling. De argumenterade för stadsnära naturområden, markköp och mycket annat som gjorde det självklart för mig att prata med dem efter föreläsningen och bjuda in dem till Örebro…

• Solving Big Problems through Creative Design: Otroligt intressant när Paul Dillinger, produktutvecklingschef på Levi Strauss & co, berättar om vilken komplex process de gått igenom för att minska vattenförbrukningen vid jeanstillverkningen, hur de jobbar för att göra kläderna återvinningbara och så vidare. För att folk ska kunna låta t-shirts hänga och torka (istället för att torktumla) förstärker de axlarna för att slippa ‘bulor’ efter hängarna, för att slippa ‘doppa’ tyget så många gånger för rätt färg använder de teyck för att tränga igenom tyget, för att bli av med polyester i fickor och liknande går de över till laser och ljus för att skapa ‘slitage’. Som alltid: innovation och produktutveckling är förutsättningar för klimatarbetet.

• Adaptation: Redesigning Cities for Climate Change: ”Även om vi idag lyckades sätta stopp för de höga koldioxidutsläppen, kommer klimatförändringarna fortsätta och extremt väder och katastrofer kommer fortsätta vara problem. 1995 drabbades Chicago av en värmevåg, men trots dödsoffer uppmärksammades det inte så mycket. 35 000 människor dog i värmevågen i Europa 2003, som varade tre veckor, i Chicago dog hundratals människor under tre dagar, lika höga dödstal som i Frankrike 2003. Men Chicago lärde sig inte av misstagen, ’en värmevåg kan väl inte döda människor…?’ Så Europa var inte förberett. Och sen kom orkanen Sandy till New York. Och Katrina. Och… Eric Klinenberg, professor i Sociologi, är fängslande och engagerande och har studerat hur städer försöker anpassa sig till katastrofer som följer av klimatförändringarna. Han konstaterar att de som drabbas värst av naturkatastrofer är de som redan har det värst: dödligheten är högre för dem som lever i fattigdom och utanförskap. Men det spelar dessutom avgörande roll hur staden är planerad: en stark social infrastruktur gör samhället mer motståndskraftigt mot naturkatastrofernas härjningar. I områden med gemensamma ytor och mötesplatser (som är attraktiva) dog färre chicago-bor i värmevågen, eftersom äldre och mer sårbara sökte upp de gemensamma platserna (och undvek att dö av värmen, ensamma i sin bostad). Områden där de ’gemensamma ytorna’ mest var övergivna platser drabbades hårdare av värmevågen, och fler dog i dessa områden (andra faktorer lika). På samma sätt var det i New York efter orkanen Sandy, där samlingsplatser (t ex surfklubbar) blev platser där räddningsarbete (mycket frivilligt) skedde. Stadsodling, mötesplatser och social infrastruktur (tillsammans med säkra elledningar/lokal elproduktion och trygga kommunikationsnät…) är viktigare för att skapa motståndskraftiga städer än skyddsvallar.”

• Urban Renewal and Resilient Design: ”Nette Compton påpekar att grönska på skolgårdar och liknande fungerar som vattenreservoar och därmed minskar konsekvenserna vid kraftiga skyfall och översvämningar. Och även om vi är rätt duktiga på sånt i Örebro (i alla fall när vi planerar nytt) så kunde hennes bilder på asfaltsytor runt skolor ha varit tagna i Örebro… Där har vi en utmaning: kanske en skolgårdssatsning med förutsättningen att den ska öka grönskan (vid sidan av krav som vi tidigare ställt, om delaktighet från elever, föräldrar och lärare)? Ryan Gravel utgår från ’sprawl’ som utgångspunkten och grunden för många problem och att vi måste se helheten. Han berättar om The AtlantaBeltline som både förbättrar folkhälsan, skapar mötesplatser, utnyttjar döda ytor, ökar grönska och binder ihop staden.”

Själva resan jag varit på började alltså i våras, då Örebro kommun fick en förfrågan från Austins ”International Economic Development Manager” som undrade om inte städerna Örebro och Austin borde diskutera samarbeten, som ett nästa steg i det utbyte som redan sker mellan Live At Heart och Austins motsvarighet South by Southwest-festival (SXSW). Särskilt intressant bedömdes det vara att diskutera samarbete kring miljö, natur- och klimatfrågor.

Kort om Austin, Texas:

  • Med sina dryga 820 000 invånare är Austin USAs 13:e största stad och av tidningen Forbes rankat som den mest framgångsrika storstadsregionen i USA när det gäller jobbskapande.
  • Har den högsta ekonomiska utvecklingen bland städer i USA och Europa. Den kreativa sektorn i Austin har ökat med 25 procent de senaste fem åren, medan andra sektorer har ökat med 10 procent.